Hej moster!
Idag åkte jag förbi Ersta sjukhus påväg hem från en kompis.
När jag tittade upp mot byggnaden och såg alla lampor som lyste i fönstret kunde jag
inte låta bli och tänka på dig lite extra.
Plötsligt insåg jag att anledningen till att vi inte träffas är inte för att du bor på landet utan för att du är i en annan värld nu.

Men din närvaro är så stark, jag vet att du är med mig varje dag. I allt jag gör.

Jag vet att du inte vill att vi ska gråta över
det som har hänt, men jag kunde inte låta bli.

En av de starkaste människorna, världens bästa moster Är du!
Jag älskar och saknar dig.
Tusen kramar från Veronica.